Chiropraktorerna...

Såbbe tömkörd (han är såå fin!!), Sören körd och Josefin red då Rut samtidigt, sen en skogssväng på Juva men Rut som handhäst tillsammans med Johanna och Ella. Tänk att träd som faller ner över vägen ALDRIG kan ha ramlat helt perfekt!? Den här gången var det nära för det var perfekt höjd och perfekt underlag, bara det att ett träd ramlat halverst ca 2 m innan det andra braiga. Så man fick krypa under det första och gå över det andra (eller Juva och Rut valde förstås att hoppa stillastående medans Ella tog det lite mer easy.. På vägen hem "råkade" det komma ett dike i vägen och Juva är ju lite harig. Hon laddade och laddade och när hon väl hoppade så var ju Rut inte riktigt med så det slet till rätt bra i den arm som jag höll Rut i kan jag säga. Det var väl ungefär så jag misstänkte att det skulle bli men var ju ändå tvungen att prova ;-) Nu håller jag på att spikmatta till resultatet och kan väl inte riktigt rekommendera dessa två hästar till ryggproblem ;-)

På bilden har Bam-Bam lagt sig redo att följa med ut på körtur.. mycket bestämt, han hade verkligen bestämt sig för att följa med! Och så klart får dom ju alltid göra det ;-)

Lukas satt i mitt knä medans jag körde Sören, i en hästvagn är enda stället som han sitter stilla i. Men då sliter han istället av sig mössan ungefär 3 gånger per meter ;-) Josefin galopperade och stod upp i lätt sits, det såg väldigt tjusigt ut. Och jag var skit nervös förstås.

Ikväll när Josefin borstade tänderna tyckte hon att hon skulle gå omkring i sitt rum samtidigt så jag ledde henne in på toan igen och talade om att jag vill att hon borstar tänderna på toaletten. Då sneglar hon på mig och tar demostrativt ett steg utanför toalettdörren!! Ja men jösses... det var inte lite rök som stormade ut ur mina öron då kan jag säga. Och vid middagen fick hon världens utbrott för att hon inte kunde sitta exakt där hon hade tänkt.. det kan inte vara lätt att vara liten!

Sen har vi inför en ny grej så vi ställer klockan när hon ska äta (med väl tilltagen tid!), då slipper vi tjata och hon vet att tallriken åker bort när klockan ringer vare sig hon hunnit äta upp eller inte. Nu pratar vi alltså om tjejen som, utan överdrift, tar 1,5 timme på sig att äta. Vi har hamnat i tjat och det har inte alls blivit bra. För det första så tyckte hon att det var lite kul och sen vart hon ju helt överlycklig när hon hann äta klart före klockan ringde! Hmm.. en till som tar allt som en tävling, förstår inte var hon fått det i från:P